Idag firar jag och min underbara pojkvän 2 år. Helt sjukt att det redan är två, men det känns som 20 haha ^^ Kommer så väl ihåg den första gången vi träffades, vi pussades, vi sovöver, vi var själva. Blir helt tokig av att tänka på det :} Än idag pirrar det i magen när jag ser på honom - för jag vet att han är min, att han älskar mig och att det vi delar är på riktigt. Så fint.

Han har allt min snutt! Han får mig alltid att skratta, alltid att må bra. Jag är inte mycket för långa texter då jag verkligen inte kan se hur en bunt med ord kan förklara en känsla som faktiskt är obeskrivlig. Varje gång jag försöker så tycker jag att jag inte får med det allra viktigaste och då spelar texten ingen större roll. Att förklara hur mycket jag älskar dig, hur mycket du betyder för mig och hur glad du jämt gör mig... det går inte att beskriva! En bok räcker inte, jag skulle kunna sitta dagar och nätter och skriva utan att fortfarande ha kommit fram till något av innebörd. Omöjligt. Alla fina ord och beskrivningar, det räcker bara inte till!
Jag spricker nästan av att ha alla känslor inom mig och därför fortsätter jag att skriva texter som ändå inte beskriver hur jag känner. Allt för att inte spricka. Men det är inte texten som är det viktiga. Det viktiga är att han finns där när jag behöver honom och jag finns där när han behöver mig, att han ger mig ett skratt om dagen och jag ger honom ett tillbaka, och att han älskar mig för den jag är så som jag älskar honom för den han är.

Genom att älska och att bli älskad tillbaka blir man fulländad. Kärlek är komplicerat. Men inte komplicerare än vad man gör det. Jag har turen att få älska och bli älskad tillbaka. Det är jag glad för. Det gör mig lycklig. Det gör mig fulländad.

Jag älskar dig Anton Johansson ♥